Vårtrötthet och tillväxt

Textstorlek:
Annons:

I vårvintertider kämpar en blek sol ihärdigt för att väcka en trött natur. Under äldre tider och innan livsmedelsimporten och vitamintillskottens undergörande inverkan fick både folk och fä lida. Numera talar vi om en stundande men lättare vårtrötthet och skalar en apelsin till.

I stugan märks vårtröttheten mest på katten som numera mest agerar soffkudde och inte minst på de pelargoner som vinterförvarats i lilla klädkammaren och i tvättstugan.

Här kan man prata om vårtrötthet.

Någon skvätt vatten har dom visserligen fått då och då, efter alla konstens och handböckers regler, men att det skulle finnas liv i det gråbruna prasslet är inte troligt.

Mor i stugan hävdar ändå det motsatta och klipper och friserar den förtorkade växtligheten med största och bästa kökssaxen. Gubben avstår från att klä sina tvivel i ord utan håller god min och kommer antagligen att få se hur de nästan kala stammarna snart börjar visa små gröna bladrosetter och de satta sticklingarna kommer att rota sig för att i sinom tid pryda fönstren i den lilla verandan. Då är vårtrötthetens tid förbli.

En som inte är trött är den katt som regelmässig hoppar upp och sätter sig på köksfönstrets bleck. Den jamar och försöker se hur hungrig ut som helst och reagerar inte stugfolket så ger den sig till att banka på termometern så man tror att rutorna ska gå åt.

Nåja – den kan få ta del av stugfrökens refuserade och ratade rester. Den maten åts tidigare av skatorna som mer än gärna sitter i björken och väntar på utfodring och detta helt ovetande att fåglar av vissa morrhårsförsedda svansbärare anses och betraktas som mat men att skator är något för stora.

Den främmande katten är ändå inte intresserad av flygande föda för den samsas gott med de talgoxar och pilfinkar som pickar på talgbollarna strax intill. Dessutom är den katten fet och präktig och sannolikt näst intill oförmögen att ägna sig åt fågeljakt. Den bor antagligen hos någon granne men trots annonsering i det lokala annonsbladet har ingen ägare hört av sig.

Katten måste få mat på minst två ställen och odlar sin fetma som förberedelse för sämre tider. Den är tung och kraftig och har fått låna namnet Tjocka Trisse. Var den hör hemma vet inte paret i backstugan men dom har sina misstankar.

Det tyder ju ändå på en viss begåvning hos katten att äta upp sig och lägga på hullet innan fastetiden slog till men antagligen är den inte medveten om det. Det är ju inte speciellt klädsamt att skryta över sin egen begåvning.

Gubben i stugan har alltid hyllat principen att i blygsamhet låta andra upptäcka hans fördelar.

Det blir lugnast så och att odla lite vårtrötthet kan kännas behagligt. ​

Backis

Annons: