Stefan Löfven möblerar om

Textstorlek:
Annons:

Så kom den, regeringsombildningen som många spekulerat i. Statsminister Stefan Löfven tar in tre nya ministrar – Peter Eriksson (MP), Karolina Skog (MP) och Ann Linde (S) i sin ministär. Flera nuvarande ministrar får nya uppgifter och ”framtidsminister” Kristina Persson får sparken. Det är ingen överraskning, hon har varit rätt osynlig och inte uträttat mycket bestående.

Kristina Persson hade ansvaret för Nordenfrågorna, vilka nu tas över av UD. Det skulle kunna ses som ett lyft, men med Margot Wallström som utrikesminister undrar man hur högt Nordenfrågorna kommer att prioriteras. Wallström tycks ha fullt upp med Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd och måste då flirta med avlägsna stater på andra kontinenter, de flesta inte särskilt demokratiska.

Överraskningen är det tidigare MP-språkröret Peter Eriksson, nu EU-parlamentariker, som gör come back i rikspolitiken som bostads- och digitaliseringsminister. Att han har en gedigen politisk erfarenhet från flera nivåer, råder det inga tvivel om. Men har han också förmågan att ta itu med en bostadskris som blir värre för varje dag som går? Under Mehmet Kaplans tid gjordes föga konkret och dyrbar tid gick till spillo. Frågan är om Peter Eriksson kan göra en politisk u-sväng och ge flexibilitet och smarta lösningar större utrymme i bostadspolitiken. Förhoppningsvis!

Ann Linde (S), i dag statssekreterare åt inrikesminister Anders Ygeman, blir EU- och handelsminister. Därmed blir Mikael Damberg av med handelsfrågorna och får i stället fokusera på bland annat enkla jobb. Ann Linde är politiskt ett tämligen oprövat kort och det återstår att se vad hon kan göra inom sitt område, nog så viktigt.

Karolina Skog (MP), i dag kommunalråd i Malmö, utses till ”minister med ansvar för miljöpolitik”. Även här reses frågetecken. Mer eller mindre dugliga kommunalråd har tidigare rekryterats till ministerposter, med minst sagt skiftande framgång.

Miljöpolitiken är hur som helst för viktigt för landet för att splittras eller käbblas bort i interna stridigheter mellan regeringspartierna, vilka hittills varit legio. Skandalen med Vattenfall och brunkålen är ett exempel. I och med Karolina Skogs entré i regeringen får nytillträdda MP-språkröret Isabella Lövin istället bli ”minister för internationellt utvecklingsarbete och klimat”.

Uppdelningen mellan de två miljöpartisterna känns aningen diffus, minst sagt. Och hur kommer energipolitiken att se ut framöver, med tanke på LO:s kärnkraftsvurm och skepsis mot miljöpartistiska lösningar?

Bortåt två år återstår av mandatperioden. De två gångna åren måste delvis ses som förlorade, inte minst på grund av en paralyserad bostadspolitik och en allmänt svag regering.

Löfven-ministären står nu inför utmaningen att på blott två år åstadkomma underverk. Uppgiften kan visa sig bli övermäktig.

Bo Höglander

Annons: