Stadsodling lockar fler

Åskan hänger i luften och regnet har precis dragit förbi. Det stoppar dock inte Eva-Lena Rådberg, Bibbi Schlyter och Gunilla Meurling från att göra en insats i den kollektiva odlingen Matparken i Gottsunda i Uppsala. Foto: Peter Ahlgren
Textstorlek:
Annons:

Uppsala Kliande gröna fingrar, miljömedvetenhet och samvaro. Anledningarna till att man vill odla i stadsnära områden är ungefär lika många som det finns stadsodlare. Det blir dock allt vanligare och formerna skiftar från kollektivt brukande och balkongodling till den klassiska kolonilotten.

Stadsodling är ett ämne som är hett just nu. Det är inte bara media som rapporterar om olika stadsodlingsprojekt utan landets kommunalpolitiker talar sig varma om den nygamla företeelsen.

Uppsala ligger i topp vad gäller antalet odlingslotter i förhållande till folkmängd och där har kommunen nyligen infört ett bidrag för nya och pågående odlingsprojekt på 500 000 kronor.

– Stadsodlingar kommer inte, vilket vissa påstår, att lösa våra livsmedelsproblem. Däremot skapar det ett intresse för lokal produktion vilket i sin tur ökar efterfrågan av lokalt producerade livsmedel, säger Maria Gardfjell, (MP) kommunalråd med särskilt ansvar för klimat och miljö.

Det är omöjligt att säga hur stort intresset verkligen är eftersom det inte finns någon statistik över exempelvis hur många hyresgäster som ersatt balkongväxter med grönsaker eller bostadsrättsföreningar som placerat ut pallkragar att odla i på innergården. Att suget efter en odlingsplats är stort intygar dock flera föreningar.

–Vi har ett enormt tryck på våra odlingslotter. Det ringer folk i stort sett dagligen och frågar om lediga platser och ställer upp sig på kölistan, säger Inge-Maj Lönnqvist, ordförande i Kvarngärdets odlarförening där man kan få vänta i flera år på en odlingslott.

Föreningen driver ett klassiskt kolonilottsområde med 123 små, 30 kvadratmeter, lotter i centrala Uppsala där medlemmarna odlar sin egen, privata bit. En förening som har valt en annan lösning är Matparken i Gottsunda. Här odlar man sedan 2010 kollektivt i olika lag på sammanlagt 2 000 kvadratmeter.

– Det är ju inte så att vi odlar enorma mängder av grönsaker och det är heller inte syftet. Det är lika mycket ett socialt projekt där vi lär känna varandra, utbyter erfarenheter och framförallt ökar kunskapen om hur vår mat produceras, säger Ylva Andersson, odlare och aktiv i föreningen.

Anledningen till att man vill odla sina egna grönsaker handlar väldigt lite om principer och politisk ideologi. Gemensamt är istället ett intresse av att vilja odla och ont om plats att göra det på
i bostaden.

– Det finns nog en anledning för varje odlare, men generellt handlar det om ett intresse för odling, miljö och ekologisk odling samt att man vill veta var maten kommer ifrån, säger Inge-Maj Lönnqvist.

Ylva Andersson delar den bedömningen och lägger till att det finns en hälsoaspekt på stadsodlingen också.

– Det är inte enbart en miljöorienterad trend utan handlar även om hälsa, det vill säga att man är medveten om vad man äter och inte vill ha besprutad mat.

Att grönsakerna skulle ta upp avgaser från trafiken är heller ingenting som oroar.

— Vår odling ligger en bit från en trafikerad väg och jag tror inte att det är någon fara att äta ett eller annat salladshuvud. Det är faktiskt ingenting jag tänker på.

Att intresset för att odla i städerna ska minska tror ingen, tvärtom. Uppsala kommun har dessutom flera idéer om hur man ska öka intresset för egen odling. En sjösätts redan nästa år.

– Vi tänker planerare fler ätliga grönsaker i kommunens egna rabatter nästa år för att väcka barns intresse för var maten kommer ifrån, säger Maria Gardfjell.

Peter Ahlgren

Annons: