Dockmakerska vill fylla sitt kapell med kultur

Textstorlek:

ALUNDA För ett par år sedan flyttade dockmakerskan Karin von Schantz till ett gammalt baptistkapell på en höjd i Alunda. Hennes dröm är att fylla kyrksalen med kultur i skilda former och uttryck. 

Annons:

​Karin von Schantz började tillverka dockor i slutet av 1980-talet. Den första var ett troll, som en butik i Gamla stan fick upp ögonen för. Trollet blev populärt bland kunderna och ägaren önskade snart även tomtar i sortimentet. Hantverket utvecklades och dockrepertoaren utökades.

– Jag kallar dem vittror, som i den norrländska folktron är ett samlingsnamn för småfolk, säger Karin, som är född i Krokom i Jämtland.

Hon visar fram till glasmontrarna där samlingen av vättar och tomtar sitter uppradade. Var och en är utrustad med id-kort, där namn, födelsedatum och födelseort står angivet. Dockorna är handgjorda från topp till tå.

De verklighetstrogna små nunorna är skapade i fimolera, en elastisk modellera av plast som bränns i 130 graders ugnsvärme. Anletsdragen formas med mindre redskap, som exempelvis stoppnål och sprättnål.

– Kropparna syr jag av trikåtyg och fyller med plastkulor. Kläderna syr jag, stickar och tovar i naturmaterial medan håret är gjort av pälsskinn från får.

Ett 1 000-tal vittror, från nyfödda till gamla och fårade, har hon designat genom åren.

Som utställare på dockmässor och marknader ute i landet har Karin fått höra om många verkliga möten med olika varelser. För egen del har hon inte haft turen att stöta på någon.

– Jag är intresserad och har alltid tyckt det varit spännande med väsen. Jag vill tro, men vet inte vad man ska tro.

Karin växte upp i Nyköping och senare i Bålsta, där hon bodde med familjen under skoltiden. Därefter gick flyttlasset till Uppsala där utbildningen som laboratorieassistent slutfördes. Sedan många år arbetar hon på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

– Jag har varvat jobbet på lab med docktillverkning. I perioder har jag enbart ägnat mig åt hantverket, berättar Karin.

Hennes längtan efter att bo i ett eget hus, med plats för ateljé, förverkligades för ett par år sedan. Karin hittade ett baptistkapell med anor från 1870-talet till salu i Alunda. Hon blev stormförtjust och vann efter flera turer bud-givningen. Planer för den rymliga byggnaden började genast smidas.

– En tanke var att jag nu slapp lasta bilen och åka runt på marknader. Här kunde jag ordna egen marknad på hemmaplan.

I fjol var det premiär för julmarknad i ”kulturkapellet” och i år öppnar hon återigen dörren och välkomnar besökare.

På plats finns, förutom Karin själv, en skara lokala hantverkare som visar och säljer sina alster.

– Jag kan inte fylla upp den 100 kvadrat stora kyrksalen själv. Här finns utställare med träarbeten, akvareller, stickat, kransar och screentryck. Kaffe och hembakat serveras också.

Musikkaféer och litteraturkvällar är andra idéer, som hon hoppas kunna locka publik till framöver. Kapellet ska genomsyras av kultur.

– Det är en dröm, som vore jätterolig att genomföra.

Men innan program bokas och gäster bjuds in ska säsongens sista julmarknad klaras av på söndag den fjärde advent.

I ett kapell i julskrud.

Malena Olsson

 

FAKTA Vittra

Vittra är ett mytiskt folk inom den nordiska fäbodkulturens folktro.

Sydgränsen för vittertron går ungefär genom Hälsingland och Dalarna, och finns även i Norge och Finland. Sägnerna påminner om de i Norge förekommande om huldrefolket och gutniska berättelser om di sma undar jordi. Vättar säger de i södra Sverige.

Källa: Wikipedia

Annons: