Kort och kontanthantering

Textstorlek:
Annons:

Visst har det tjatats om att bankerna borde tvingas att ta sitt ansvar och återinföra kontanthanteringen – men för döva öron tydligen och det är obegripligt. Riksbankschefen har hävdat att riksdagen borde fatta beslut om lagstiftning för banker som vill kalla sig banker.

Samhället har överlåtit till privata aktieägare och marknadskrafter att hantera vårt legala penningväsende och då måste lagstiftningen vara tydlig och i vissa fall begränsande.

Det ska inte vara bankernas aktieägares intressen som ska ligga i första rummet utan medborgarnas behov av att kunna utföra sina betalningar och ekonomiska transaktioner på ett av dem önskat sätt. Nu tillåts bankerna att skala av alla våra futtiga slantar för att öka sina vinstmedel.

Bristen på kontanthantering betyder ju att inte ens den gamla madrassbanken numera är tillgänglig. Hur många har till exempel sett den relativt nyintroducerade 1 000-lappen? Gubben har frågat vänner och bekanta och hittat en person som sett sedeln i verkliga livet. Han är anställd på Systembolaget och där har dom tydligen flyt på ekonomin.

Nu hävdar bankernas och penningaristokratins trofasta tjänare att folk i gemen föredrar digitala penningstransaktioner fullt ut. Han med horn, svans och bockfot tror knappt på det.

Men hallå – jorden till Månen! Vad kom först – hönan eller ägget? Hade Adam och Eva några navlar? Plockar man undan kontanthanteringen finns inte så mycket mer att välja på än att göda miljardvinsterna i penningmånglarnas årsbokslut.

Dessvärre visar det digitala systemet allt oftare sina svagheter. Dagen före julafton tog en bankomat Mor i stugans guloranga kort och spottade ut en lapp om tekniskt fel och kontakta din bank. Kontot hade hyfsad behållning och en överföring mellan gubbens och gummans kort räddade helgen. En ensamstående hade haft betydligt svårare.

När så samma banks konton via automat börjar spotta ut stålar som inte finns och bankomaterna behöver polisbevakning kan väl måttet anses rågat.

Aldrig mer en plånbok utan ett efter tillgång försvarligt antal sedlar och bankkortet kvar i byrålådan. Man behöver ju inte handla på apotek som nobbar kontanter eller på kontorsmaterialbutiken i Lärdomsstaden som gör likadant.

Vad man kunde begära är en dekal på affärernas dörrar om att dom inte accepterar landets legala betalningsmedel. Den kunde ju bankerna bjuda på.

I Socknen är det lugnt och kontanter gäller både i thaimatskiosken och i kyrkans kollekthåv.

Annons: