Lyssna på Säpos varningar

Textstorlek:
Annons:

Säkerhetspolisen träffade nyligen företrädare för regeringen och alla riksdagspartier för att informera om vikten av säkerhetsskydd och säkerhetshöjande åtgärder. Syftet med mötet var att förbättra skyddet mot elektroniska angrepp inför valrörelsen 2018. ”Det blir allt svårare att hålla landet säkert”, konstaterade Säpochefen Anders Thornberg i en debattartikel några veckor innan mötet. Samtidigt utkom årsboken Säkerhetspolisen 2016. Där konstateras att bristande IT- och informationssäkerhet är den största risken inom säkerhetsskyddsarbetet.

I Säpos årsbok framgår också att man under förra året utredde flera insiderfall inom skyddsvärda verksamheter av betydelse för totalförsvaret.

Konkret handlar det om agenter som från insidan av en skyddsvärd verksamhet har anlitats av främmande makt eller andra aktörer för att inhämta information. Säpo har också utrett flera fall av statligt styrda elektroniska angrepp mot myndigheter och företag som är viktiga för totalförsvaret. Det visar att det finns reella och allvarliga hot mot Sveriges säkerhet.

Samtidigt som attackerna och den smygande underrättelseinhämtningen fortsätter konstaterar säkerhetspolisen att det finns ett växande gap mellan hot och skydd vilket Säpo bedömer som mycket oroande. Ofta saknas den grundläggande förståelsen. Eller för att tala klarspråk: många myndigheter är mer än lovligt naiva när det gäller säkerhetstänkande.

Enligt Säpo måste säkerhetsskyddet bli en prioriterad fråga samtidigt som det finns ansvariga med mandat att driva säkerhetsskyddsfrågorna och höja kunskapsnivån. Resurser måste avsättas till arbetet med säkerhetsskydd.

Sverige hade länge hög trovärdighet som stabiliserande aktör i norra Europa. Under kalla kriget kunde vi göra alliansfriheten trovärdig med ett starkt försvar parat med fredsinitiativ och högt säkerhetspolitiskt tänkande. Det skapade respekt i omvärlden.

Samtidigt som vi var formellt alliansfria ”syftande till neutralitet i krig” rådde det ingen tvekan om att vi kulturellt och politisk hörde hemma i väst. Detta visste både Sovjetsfären och Natoländerna. Att vi utbytte underrättelser med västmakterna, främst USA, var alltså ingenting konstigt. Men kanske borde landets ledning inte ha hymlat om saken.

Efter decennier av avspänning befinner sig Sverige alltså i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. På ena sidan ett Ryssland som inte tvekar att med militärmakt attackera grannländer. I USA en oberäknelig president som ”styr” världens starkaste militärmakt. Till detta: terrorism, flyktingströmmar och ett Syrienkrig som ännu pågår med full kraft.

Det är hög tid att ersätta naivitet med realism och oförsiktighet med vaksamhet och beredskap. Inte enbart på IT-området.

Bo Höglander

Annons: