God beredskap på landsbygden

Knappt hälften av befolkningen har tänkt på att en allvarlig kris, som ett längre elavbrott, kan inträffa. Boende på landsbygden har dock bättre förutsättningar för att klara en allvarlig händelse. Foto: Getty Images/iStockphoto
Textstorlek:

Terrordåd, naturkatastrofer och olyckor. Vid större händelser står landsbygdsbor bättre rustade är stadsmänniskor. Erfarenhet, utrymme samt tillgång till mat och vatten är några av förklaringarna.

Annons:

Terrordåd, extremväder och ett Ryssland som spänner musklerna. Världen är instabil och det har fått många att känna sig oroliga. Det är, konstigt nog, också det bästa sättet att börja förbereda sig på större kriser.

– Ett första steg mot en bra beredskap är att samhällsmedborgarna är välinformerade och har tänkt tanken på vad de ska göra om något händer. Det ger en mental beredskap som är ett första steg mot att klara en kris, säger Christina Andersson som arbetar på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Generellt är vi svenskar dåligt förberedda, både mentalt och praktiskt, på krissituationer som längre elavbrott på grund av översvämningar, kraftig blåst, stora mängder snö eller en hackerattack.

Det moderna samhället är sårbart och störningar på så kallade samhällsviktiga funktioner som el får snabbt allvarliga konsekvenser. Exempelvis slutar vattnet att rinna från kranarna, det går inte att tanka bilen och värmesystem som är beroende av ström slås ut. I förlängningen innebär att allmänna kommunikationer försvinner och att transporter av exempelvis livsmedel kommer att upphöra. Ett kortare elavbrott har säkert de flesta genomlidit, fast hur många skulle klara ett avbrott på flera dagar eller till och med veckor?

– Knappt hälften har ens tänkt tanken på att något skulle kunna hända och det är bara ett fåtal som verkligen förberett sig genom att exempelvis köpa hem extra batterier, en ficklampa, vevradio, konserver eller liknande, säger Christina Andersson.

I allmänhet är landsbygdsbor bättre förberedda än stadsbor inför olika krissituationer. På landet har många tillgång till en grävd brunn där man kan ta upp vatten med en hink, det är vanligt med vedspisar eller kaminer som ger värme samt tillagad mat och oftast har landsortsbor större mängd livsmedel i hemmet.

– Exakt varför vet vi inte men jag tror att det är vanligare att människor på landet har en mental beredskap eftersom man upplevt exempelvis längre elavbrott tidigare. På landet är man heller inte van vid att gå ned till kiosken runt hörnet för att handla mjölk.

Det är heller inte så enkelt för stadsbor att förberedda sig eftersom utrymmena är begränsade.

– Förrådsutrymmet i en etta eller tvåa i innerstaden är ju inte mycket att skryta med precis.

Det är inte bara stor skillnad mellan krisberedskapen på landet och i städerna. Det handlar också om ålder.

– Generellt så har de över 65 år tänkt betydligt mer på sådana här frågor än yngre och är också bättre förberedda. Vad det beror på vet vi inte riktigt. Kanske har de egna erfarenheter eller är det så att de har mer tid att tänka och kanske oroar sig för barnbarnen och liknande.

Ansvaret för att förbereda sig på kriser ligger i mångt och mycket på den enskilde. Fast vi svenskar är kända för att tro att myndigheterna ska ordna allt åt oss. Det stämmer dock inte när det gäller katastrofberedskap.

– Många tror att om något händer så sätter sig svensken med armarna i kors och väntar på myndigheterna. Det där är en myt. Tvärtom visar vår forskning att vi förstår att vi har ett stort eget ansvar vid en händelse av en katastrof. Däremot är det väldigt, väldigt få som gått ett steg vidare och verkligen förberett sig.

Hur ska man då förbereda sig? Man behöver i alla fall inte bygga ett kärnvapensäkert skyddsrum ute i trädgården. Det handlar istället om relativt enkla saker som att ha saker som batterier, tändstickor, ett gasolkök samt mat som tål rumstemperatur och håller länge hemma.

Peter Ahlgren 

Annons: