Vackert vilt oroar

En frilevande kronhjort i sin naturliga miljö är ett av de ståtligaste djur man kan se i de uppländska skogarna. Kronviltet kan dock orsaka stor skada på framförallt växande granskog.Foto: Getty Images/iStockphoto
Textstorlek:

LÄNET Vackert och ståtligt eller en illaluktande skadegörare? Åsikterna om kronviltet går isär. De skygga djuren finns spridda över stora delar av länet och kan ställa till med stor skada i växande granskog och ute på fälten.

Annons:

Det ståtliga och skygga kronviltet finns numera spritt över stora delar av Uppland. I Sverige finns det uppskattningsvis cirka 30 000 frilevande djur, fast hur stor del av dem som finns i Uppland vill ingen försöka uppskatta.

– Det skulle bara bli kvalificerade gissninagar eftersom vi inte har någon pålitlig inventeringsmetod, säger Stefan Holm som är länsjaktsvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet i Märsta och fortsätter:

– Man kan däremot se att avskjutningen och därmed stammen ökar stadigt. Vi ser också en spridning. Förr förekom kronvilt nästan uteslutande väster om E4:an men nu finns det stammar även på östra sidan samt söder om Uppsala och uppe i Östhammar efter rymningar från ett hägn.

Kronviltet är ett vackert djur. Fast den växande stammen är också ett orosmoment. Djuren kan ställa till med stor skada i granplanteringar där de företrädesvis ger sig på träd i åldrar mellan 15 och 40 år. De kan också orsaka omfattande skador i växande gröda, som vete och havreåkrar.

Skadornas omfattning skiljer sig dock åt och verkar inte hänga ihop med hur tät stammen är. Som exempel finns det en undersökning som visar att i ett av de kronviltstätaste områdena i landet, Kolmården, skadade kronviltet ”bara” mellan två och åtta procent av granstammarna medan motsvarande siffra i Skåne var mellan 80 och 90 procent.

Med största sannolikhet beror det på att skogarna runt Kolmården har mycket undervegetation som blåbärsris, lav och buskar medan granskogarna i Skåne är fattiga på annat att äta för kronviltet än bark.

Forskarstudier visar att risken för skador ökar om det är dåligt med annan föda i skogen. Kalhyggesbruk med granplanteringar, där det knappt finns någon undervegetation, är därför det sämsta för att förebygga kronviltsskador.

Istället rekommenderas att plantera blandskog och lämna gläntor där gräs och buskar kan växa och bli föda åt kronviltet för att få dem att lämna granstammarna ifred.

Forskarna tror också att skogsskador kan uppstå på grund av kronviltets sociala struktur. När de starkaste djuren i flocken går ut och betar får de svagare stanna kvar i exempelvis granplanteringar och äter då det som finns, det vill säga bark.

Ett sätt att komma runt problemet är att anlägga flera mindre foderplatser i områden där kronviltet brukar orsaka skador.

Mest utsatt för skador är ren granskog som växer nära jordbruksmark och framförallt under stränga vintrar.

Det verkar som att allt för lättsmält föda, som säd eller raps, måste balanseras upp med fiberrik bark för att kronviltet ska må bra.

– Det är nästan så det skulle vara bötesstraff på att anlägga en rapsåker nära skog, säger Stefan Holm.

Jägare som stödutfodrar bör därför tänka på att inte lägga ut ensilage eller hö i marker där det finns kronvilt eftersom det kan leda till skogsskador.

Kronviltet vandrade in i Sverige efter förra istiden för cirka 10 000 år sedan och var vanligt upp till mälardalen. När svenskarna blev beroende av jord- och skogsbruk jagades dock djuren skoningslöst och var nästan utrotade mot slutet av 1800-talet.

Den stammen vi har i Uppland kommer dock inte från Skåne utan har bildats genom utplanteringar och rymningar från hägn.

I naturen har kronviltet bara en naturlig fiende, varg. Det är dock människan som genom jakt står för den stora delen av dödligheten i stammen.

Avskjutningsstatistiken visar klart och tydligt på en växande stam i Uppsala län.

År 2006 sköts totalt 61 kronvilt. Tio år senare, jaktåret 2016, var avskjutningen 321 djur, fördelat på 84 hjortar, 116 hindar och 121 kalvar. En fördelning som Stefan Holm inte är helt nöjd med.

– Det bästa vore om det sköts en tredjedel hjortar, en tredjedel hindar och en tredjedel kalvar.

Det verkar inte heller som att avskjutningen påverkar stammen annat än lokalt eftersom den fortsätter att öka med mellan fem och tio procent per år.

Det kan bero på att kronvilt är extremt svårjagat. Viltet har skarpa sinnen och en närmast fenomenal förmåga att känna på sig när det är jakt på gång. Det ligger också gärna och trycker till jägare och hundar dragit förbi för att sedan, under natten, förflytta sig flera mil till lugnare områden.

Med andra ord är det som upplagt för att kronviltstammen att bli allt tätare och sprida sig i Uppland. Till glädje för många och till förtret för en del.

Peter Ahlgren

Annons: