Fler väntjänstare behövs

Från vänster; Inger Thorselius, Ingvor Gustavsson och Britta Jivander är precis hemkomna från veckans storhandling. Skjuts till mataffären fick de av väntjänstaren Ninni Ohlsén. Foto: Malena Olsson
Textstorlek:

BJÖRKLINGE Väntjänsten gör en uppskattad och välgörande insats för de äldre i Björklinge. Men medarbetarna blir färre och det är svårt att engagera nya volontärer.
– Vi behöver bli fler och föryngras, konstaterar IngMarie Lundén, väntjänstare sedan många år.

Annons:

Väntjänsten i Björklinge erbjuder social gemenskap och en hjälpande hand till ortens äldre invånare. Man samlar bland annat till träffar och utflykter, drar ut på rullstolspromenader, skjutsar till matbutiken och gör sällskap till vårdmottagningar.

– Syftet är att sätta guldkant på de äldres tillvaro, säger IngMarie Lundén, som blev väntjänstare efter pensioneringen för drygt tio år sedan.

Väntjänsten bildades år 2000 av den dåvarande diakonen i pastoratet, Britt Andersson, och de i dag nedlagda Röda Korskretsarna i Björklinge, Viksta och Skuttunge. Fram till förra året var man en fristående förening.

–  Vi upplöstes som förening på årsmötet i fjol och blev en del av kyrkans verksamhet. Därmed slipper vi ha styrelsesammanträden och kyrkan sköter den administrativa biten, förklarar IngMarie Lundén.

I dagsläget är man ett gäng på cirka femton frivilliga pensionärer som turas om att ansvara för olika aktiviteter och serviceuppdrag under veckorna. Målgruppen är främst boende på Björklingegården och i servicehusen intill.

Torsdagsförmiddagar är vikta till matinköp. För dagen har väntjänstaren Ninni Ohlsén varit chaufför till och från den lokala livsmedelsaffären.

– Det är knappt en kilometer dit och uppförsbacke. Det är för långt att släpa matkassarna hela vägen, tycker Britta Jivander, som passar på att åka med och handla varje vecka.

Det gör även hennes syster, Karin Larsson.

– De är fantastiska att ställa upp! Och det här med handlingen har jag inte hört talas om någon annanstans. Det kan vara unikt.

Alla är överens om att vardagen skulle bli en smula tråkigare om inte Väntjänsten fanns. Men för att verksamheten ska leva vidare krävs att fler volontärer engagerar sig, menar IngMarie Lundén.

– Vi är också upp i åren och många kan inte bidra på samma sätt. Vi skulle behöva bli fler, men det är svårt att locka folk, säger hon och berättar att tappra försök har gjorts.

För några år sedan skrevs till exempel ett upprop, som vände sig till alla 67-åringar i kommundelen. Här vädjade man om intresse att ansluta sig.

– Vi fick inget gensvar alls och blev lite ledsna, suckar IngMarie Lundén.

Anledningen till det svala intresset tror hon är att dagens pensionärer är så aktiva. De har inte tid och vill inte binda upp sig.

Ninni Ohlsén intygar däremot att det är ett väldigt flexibelt arbete och att man ställer upp när man kan.

– Och framför allt ger det väldigt mycket tillbaka. Man kommer ut och träffar människor och har väldigt trevligt!

Malena Olsson

Annons: