Stort engagemang för kyrkan

Textstorlek:
Annons:

Den nyligen bortgångne Hasse Alfredssons drift med pastor Jansson, utan bestämda åsikter om någonting, gäller inte längre. Det vimlar av åsikter, både till höger och vänster inom Svenska kyrkan. Och hos dess medlemmar. Årets kyrkoval i söndags blev en veritabel succé, med runt 18 procents (preliminärt) deltagande.

Endast var femte svensk tror på Gud. Men så många som varannan säger sig tro på någon form av högre väsen, en ”ande” eller ”livskraft”. Detta är näst flest av samtliga europeiska länder. Kanske är svenska folket inte så sekulariserat som vi själva ofta tror? Kanske är det institutionerna och auktoriteterna som vi misstror, inte andligheten och det hinsides?

Tro och övertygelse finns förvisso hos många av de mest engagerade i kyrkan. Och även hos tvivlarna eller de mindre troende finns ett djupt engagemang för en kyrka som är öppen för alla och utför stora sociala insatser med sin diakoni på hemmaplan och sitt biståndsarbete utomlands. Därmed är kyrkan ett starkt och viktigt komplement till kommunernas sociala omsorg.

Kyrkan är utan tvekan dessutom en av de största kulturbärarna i Sverige. Varje vecka genomförs gudstjänster och andakter med musikinslag och körsång. Både professionella och amatörer deltar. Till detta kommer kulturevenemang där kyrkor gärna används som konsertsal och estetisk inramning med hög historiefaktor. En flertusenårig kristen tradition sätter djupa spår. Den rika konstskatt som kyrkorna inrymmer kan knappast överskattas.

Vissa menar att det politiska inflytandet bland de för-troendevalda i kyrkan inte är önskvärt. Det är en ståndpunkt värd respekt. Alla beteckningar på valsedlarna är formellt sett ”nomineringsgrupper”, oavsett om de kallar sig Socialdemokraterna, Centerpartiet eller Kyrkans väl.

I årets val premierade väljarna S, C och SD, men även Posk (politiskt obundna i svenska kyrkan). Lokalt förekommer ännu fler partipolitiskt obundna listor.

Inför årets kyrkoval mobiliserade Sverigedemokraterna med hjälp av en nationalistisk agenda. I tidigare val har SD fördubblat sina röstetal, så blev inte fallet i årets val. Tak-tiken med ”ökad svenskhet” lyckades alltså bara delvis.

SD hade också som ambition att bli större än Socialdemokraterna, vilket inte lyckades när S skickligt mobiliserade sina väljare. Centerpartiets starka ställningstagande för en öppen folkkyrka i hela landet gick också hem.

Valresultatet visar att en stor andel av de kyrkotillhöriga menar att det ska finnas en ansenlig mängd politiskt inflytande i kyrkomöte, stift och församlingar. Det kan man givetvis ha olika uppfattningar om. Men ett högt engagemang – även med partipolitiska inslag – måste väl ändå anses vida överlägset en sovande och oengagerad menighet?

Bo Höglander

Annons: