Idoga modellrallare fascinerade sportlovsfirare

Textstorlek:

UPPSALA/LÄNET Böljande vidder, livfulla 1950-talssamhällen, militärflygplan och orkestrar. 
När modelljärnvägsföreningen Mälarmodulmöte bjöd in besökare att ta del av deras moduler var intresset stort och flera tusen besökare i olika åldrar häpnade över realistiska miljöer, gamla lok och roliga detaljer. 

Annons:

Böljande skånska rapsfält som övergår i djup småländsk skog. Västsvenska bergsknallar, uppländska slätter och norrländska fjäll.

När modelljärnvägsföreningen Mälarmodulmöte, MMM, satte samman medlemmarnas moduler till en lång bana på Uppsala konsert och kongress, UKK, blev resultatet en järnväg genom stora delar av Sverige, fast i skala 1:87. Eller H0 som de insatta kallar det för.

– Alltihop började faktiskt med en legoutställning eller rättare sagt en inställd legoutställning, säger initiativtagaren Torbjörn Onegård och fortsätter:

– Jag och barnbarnet skulle gå på en utställning här på UKK, men han blev sjuk. Fast jag tänkte att det här var en bra lokal att visa upp oss och vår verksamhet i.

Under början av sportlovsveckan blev idéen verklighet då ett antal av föreningens sammanlagt cirka 80 medlemmar träffades, byggde ihop anläggningen och visade upp den för allmänheten.

Och intresset var stort. Öppningsdagen kom cirka 1 100 besökare i alla åldrar för att beundra de minst sagt imponerande skapelserna.

Med enkla material som trä, plast, kartong och plast bygger man allt från åker och skog till samhällen och fartyg. Oftast med en imponerande och realistisk detaljrikedom.

Det finns inget krav att modulerna ska ha en verklig förebild men det blir automatiskt så.

– När man bygger har man en idé i huvudet som i sin tur kommer från något man sett eller kommer ihåg, säger Seth Olofsson som är banansvarig.

– Min bangård heter Oredals bangård efter en socken i Dalarna och har hämtat inspiration från de trakterna, men den finns inte i verkligheten.

Här finns också de som lagt ned mycket tid och energi på att bygga en så exakt kopia av en verklig förlaga som möjligt.

Fram till 1921 fanns det en station i Södertälje som hette Saltskogs station. År 2004 började Arna Larsson det gedigna arbetet att återskapa stationen i skala 1:87 utifrån gamla fotografier och vykort. Det har nu gått 14 år sedan dess men ännu återstår mycket arbete.

Att färdigställa modulerna är heller inte det som driver medlemmarna i MMM att lägga ned så mycket tid, energi och bitvis pengar på sin hobby som man gör.

Tvärtom verkar den gemensamma nämnaren vara att utvecklas och lära sig nya saker. Och, precis som med andra fritidsintressen, att få möjlighet att kunna koppla av från vardagen.

Det som binder samman modulerna och medlemmarna är naturligtvis modelljärnvägsspår, fast där upphör också likheterna mellan både moduler och medlemmar.

– En del tycker elektroniken är det roligaste, andra loken och för många är landskapsbyggandet det som lockar mest, säger Torbjörn Onegård.

Oavsett vad som är modelljärnvägsrallarnas intresse så är man i stort sett fri att bygga vad som helst i sin modul. Det finns en standard kring bland annat el och spår som måste följas för att modulerna ska kunna kopplas samman men annars finns det knappt några begränsningar.

Längden på modulerna varierar från 28 centimeter upp till cirka 1,5 meter och med ett djup på uppemot halvmetern. MMM har inga regler om tidsepoker eller land, vilket är vanligt i modelljärnvägsvärlden, utan det är helt upp till var och en att bestämma.

Även om de allra flesta som deltog på UKK valt svenska miljöer från 1950- och 1960-talen så dundrade det förbi bland annat ryska tågset. Gamla ånglok från början av 1900-talet blandades med de de klassiska Rc-loken och olika former av diesellok med mera.

Det går inte att ta miste på medlemmarnas intresse och engagemang. Och resultatet beundrades av besökarna, från barn till äldre som i många fall kände igen bilar, lok och tåg från förr. Något som glädjer modelljärnvägsentusiasterna.

För även om modellrallare bygger och planerar i ensamhet så har de flesta en drift att visa upp sina mästerverk i miniatyr.

– Bygger gör man på egen hand men man gör det inte bara för sitt eget nöjes skull. Det är som att måla en tavla; man vill att folk ska se det man skapat, säger Seth Olofsson innan han rusar iväg för guida ännu en besökare genom Oredals påhittade men verklighetstrogna bangård.

Peter Ahlgren

Annons: