Torkan får långsiktiga följder på landsbygden

Färre kor, färre lantbruksföretag och hästägare som drar ned på i stort sett allting annat för att ha råd att köpa foder till sina djur. Det är de effekterna på landsbygden av sommarens torka på kort sikt. Foto: Getty Images/iStock
Textstorlek:

Personliga tragedier, konkurser och minskad självförsörjningsgrad. Än har vi knappt sett början på vad årets torka har ställt till med. Många branscher står nu inför ett stålbad och effekterna kommer att vara märkbara i många år framöver.

Annons:

När vi summerar sommaren 2018 står det klart att det är den värsta krisen för svenskt jordbruk på lång tid, kanske måste man gå tillbaka till missväxtåren 1867–1869 för att hitta något liknande. I slutet av juli presenterade regeringen ett paket på 1,2 miljarder kronor till landets lantbrukare men det innebär inte att faran är över. Långt ifrån.

Mjölk- och köttbönder är de som pekats ut som värst drabbade. Och det är inte bara bristen på foder som ställer till det.

– Vi ser drastiska minskningar i semineringen vilket i sin tur medför att det blir färre kalvar nästa år.  Det beror till största delen på att djuren stressas av värmen men jag misstänker att det också kan vara av personliga skäl. Vissa djurägare orkar inte fortsätta utan ger upp, säger Marita Wolf som är ordförande för husdjursföreningen Växa Sverige.

På landsbygden kommer vi att se färre djur än vi är vana vid de kommande åren. Förutom att det föds färre kalvar slaktas fler djur än vanligt. Antalet kött- och mjölkproducenter kommer också att minska eftersom alla företag inte kommer överleva.

Det innebär att Sveriges omdebatterade självförsörjningsgrad, det vill säga hur stor andel av vårt livsmedelsbehov som produceras inom landets gränser, kommer att minska. Därmed blir samhället mer sårbart vid kris, helt i strid med den livsmedelsstrategi som riksdagen antog förra året och som alla partier står bakom.

Fast Marita Wolf ser positiva effekter av krisen.

– Det är positivt att man kunnat lätta på regelverket för att underlätta för näringen under sommaren. Det kanske är dags för politikerna att fråga sig om de reglerna verkligen är nödvändiga.

Växtodlarna är en bransch som det talas mindre om i massmedia. Det är också en bransch som inte får ta del av det initiala stödet på 400 miljoner kronor från regeringen. Det är först nästa år som branschen, eventuellt, kan få ta del av de 760 miljoner kronor som då ska betalas ut. Fast de pengarna är långt ifrån tillräckliga.

Carl-David Trozelli, ordförande för LRF Växtodling, berättar att över lag har man bara bärgat knappt halv skörd i exempelvis Skåne och Mälardalen.

– Generellt så kan man säga att växtodlarna har 70 procent av normala intäkter i år. Det här är en lågmarginalbransch så de flesta företag har inga tidigare vinster att täcka upp med när det är dags att så nästa års gröda.

Precis som för mjölk- och köttproducenterna står växtodlarna inför ett stålbad. Även här kommer företag att gå i konkurs, frågan är bara hur många.

– Jag vill inte måla fan på väggen men det här är en allvarlig situation och vi kommer att få se konkurser.

Då uppstår det en märklig situation. När växtodlare går i konkurs kommer mark med största sannolikhet att läggas i träda. Få av de företag som överlever har de ekonomiska resurser som krävs för att köpa och bruka marken. Det innebär i sin tur att självförsörjningsgraden kommer att minska ytterligare.

Carl-David Trozelli uppskattar att växtodlarna kommer att leva med efterdyningarna av extremtorkan i minst tre år. Fast trots utmaningarna kan han se ljusglimtar.

– Det är en ögonöppnare och kanske kan det innebära att våra växtodlingsföretag går igenom en sund ekonomisk sanering och ser över sina kostnader för exempelvis arrenden. Hur konstigt det än låter kan det faktiskt vara nyttigt för branschen.

En annan bransch som hamnat i skymundan i medierapporteringen under torkan är hästnäringen. Märkligt nog. I Sverige finns det fler hästar än mjölkkor och ridsporten är landets näst största ungdomsidrott.

– Hästarna betyder oerhört mycket för massor av människor, säger Anna Reilly som är ridskolerådgivare på Svenska ridsportförbundet.

Hästnäringen, med allt från enskilda hästägare till uppfödare och ridskolor, drabbas framförallt av foderbristen. De flesta har ingen möjlighet att producera sitt eget foder utan är tvingade att köpa in allt. Foderpriserna har ökat stadigt sedan maj men Anna Reilly understryker att djurägarna gör allt för att klara krisen och slippa slakta.

– Hästarna är inte i första hand ett livsmedel för människan. De är ett sällskap, en hobby och en idrott. Hästägarna kommer att göra avbräck på i stort sett allting annat och kämpa in i det sista för att ha råd att köpa foder.

Anna Reilly menar att en av de stora långsiktiga farorna med torkan för hästnäringen är foderpriserna.

– Min erfarenhet är att det är svårt att få ned priser när de väl höjts.

För hästbranschen väntar därför ett kostsamt år fram till nästa års foderskörd. För ridskolor kan det bli alltför kostsamt men kanske går det att undvika konkurser.

– Om det skulle bli aktuellt hoppas jag att kommunerna går in och ställer upp. Ridskolorna har enorm betydelse för väldigt många människor men kostar betydligt mer än andra sporter. Därför borde kommunerna kanske fördela sina bidrag orättvist för att det ska bli rättvist i slutändan.

Fast allt är inte nattsvart i hästbranschen heller.

– Jag är imponerad av hur många människor som ställer upp med marker och tips. Kanske kan det visa sig att vi genom den här krisen får tillgång till mer betesmarker.

Torkan har direkt påverkan på lant- och skogsbruket och kommer att ha det under flera år framöver. Det kommer i sin tur att få återverkningar på andra företag på landsbygden. När jordbruken drar åt svångremmen eller tvingas i konkurs minskar investeringarna. Det kommer i sin tur att innebära att exempelvis lokala hantverkare får mindre att göra.

Det har också varit en tuff sommar för skogsentreprenörer. På grund av brandrisken har i stort sett allt arbete legat nere sedan maj. Många av dem har därför inte haft någon inkomst under flera månaders tid men tvingats betala av på dyra skogsmaskiner.

Att helt överblicka de följder som torkan sommaren 2018 kommer få på landsbygden är omöjligt. Det är alla branschföreträdare överens om. Man är också överens om att det värsta inte är över. Fast det finns också en förhoppning om att krisen kan föra något gott med sig.

– När det är kris måste man hitta nya lösningar, säger Carl-David Trozelli.

Annons: